Posts tagged autism
Varför inga tankar…
Apr 28th
Bloggkommentar
Ja, denna frågan ställde Lionesse, med all rätt, men jag vetesjutton hur jag ska svara egentligen. Eller jo… På ett sätt vet jag ju det.
När jag träffade Älsklingen föll så många bitar i mitt liv på plats. Jag har äntligen hittat hem.
Det känns inte längre som att jag behöver söka med ljus och lykta efter _min_ plats, sparka och slå för att få komma in, kämpa och slåss för att få stanna kvar.
Ett helt annat lugn har kommit över mig, samtidigt som min Aspergerdiagnos har skänkt mig en hel del att fundera över. En del tankar som jag kanske hade kunnat krafsa ner här i bloggen men som samtidigt är så svåra att sätta ord på. Om jag knappt begriper själv – hur ska jag då kunna förklara…
Just nu är jag nog i en fas där studerar både mig själv och andra. Lite på avstånd. Jag försöker lägga ihop pusselbitarna – än en gång. Jag försöker greppa att _mitt_ sätt att tänka förvisso inte är fel – men ofta ganska annorlunda jämfört med hur andra tänker.
Man skulle kunna säga såhär (tror jag) att när “vanligt folk” vrider på en obekant pryl för att begripa sig på den – där vänder jag den helt sonika upp och ner.
Ett annat exempel: Psykologen bad mig att föreställa mig en tjej som går ner för gatan en solig sommardag. Hon äter glass. Plötsligt halkar hon på ett bananskal och ramlar…
I mitt huvud utspelar sig följande: Solig dag, tjej, sommarkläder, fina sommarkläder, äter glass, halkar, hon spiller glass på sina kläder. Vad synd att hon spillde ner sig. Har vi några servietter?
Här frågar psykologen: Skulle du inte fråga tjejen om hon slog sig?
Jag: Öhhh… Nej… Hon verkade inte ha ont… Hon sa inte att hon hade ont… Hon blödde inte… Men jag kanske borde ha frågat ändå?
Svaret från psykologen: Det skulle nog de flesta göra…
Alltså, för att jag ska kunna plocka fram den där “automatiskt” empatiska förmågan så måste jag kunna se eller höra att hon har ont. Eftersom det jag kan se är att hon har glass överallt – så är detta det första jag reagerar på.
Detta betyder inte alls att jag inte skulle känna med tjejen om jag fick reda på att hon faktiskt HAR ont. Då skulle jag tycka mycket synd om henne och försöka hjälpa henne så gott jag kan, men jag skulle inte kunna FÖRESTÄLLA mig eller SÄTTA MIG IN I hennes smärta.
Skulle någon tuppa av på gatan skulle jag däremot genast inse att något är allvarligt fel och handla därefter. Men då är ju också situationen högst glasklar.
Att försöka förklara sådana här saker kan genast få människors huvuden att börja mala i alldeles fel riktning då många tror sig veta vad Asperger är och vad det innebär utifrån vad man kan läsa i t.ex Aftonbladets faktarutor.
Exemplet ovan går till exempel inte att implementera på varenda människa som har Asperger eftersom “vi” är lika olika varandra som alla andra är. Alla människor är bättre och sämre på olika saker oavsett om de är friska eller har ett handikapp.
Nu blev det mycket om Asperger här, och det var väl kanske inte så jag hade tänkt mig detta blogginlägget när jag började skriva det. Men…inlägget skulle ju handla om tankar, och detta är ju det som tar upp väldigt mycket av min tankeverksamhet just nu. :-)
Vill man veta lite mer om Aspergers Syndrom kan man kila in här: http://user.tninet.se/~fxg297r/nep_aspergers_syndrom.htm – här finns en beskrivning som jag känner igen mig i mycket mer än i någon snabbfaktaruta…
Jag får helt enkelt inte plats i någon snabbfaktaruta! 
Alla varorna då?
Jag tävlar. Det är en sorts hobby (kalla det specialintresse om ni vill) och för att kunna delta i tävlingarna krävs det oftast att man länkar vidare till tävlingen i sin blogg. Det är också ett sätt för mig att varva ner, gnugga geniknölarna och sortera tankarna. Svårare än så är det inte. Däremot har jag börjat ange sista tävlingsdatum i rubriken på alla tävlingsinlägg, så är man inte intresserad av tävlingarna kan man strunta i att läsa de inlägg som har ett datum i överskriften.
Mina cirklar har vält omkull
Apr 22nd
Älsklingen har brutit menisken. Han går på kryckor. Inget är som det brukar. Att jag får lite mer att ta hand om gör inte så mycket. Men saker är annorlunda. Och är det något jag är allergisk emot så är det när saker blir annorlunda.
När rutiner och annat förändras plötsligt så sätts så mycket annat ur spel för mig. Min grundtrygghet luckras upp och in i dessa små hål och springor tränger orosmomenten in.
En utveckligsstörd flicka sätter sig en bra bit in i bussen och börjar föra en högljudd diskussion med chauffören, som glatt hojtar tillbaka. Mina öron blöder.
En dagisgrupp knölar sig in i bussen. De pladdrar, stökar, knuffar till mig med sina små Blixten-ryggsäckar och inombords har jag lust att fräsa till de små ynglen att se sig för. Rör mig inte!
När vi kommer till dagis sitter för mig tre okända fröknar på golvet med barnen. Var är “mina fröknar”?
(tänk hur barnen känner i sådana situationer)
Tre situationer som jag i vanliga fall hade kunnat skaka av mig relativt snabbt hänger nu fortfarande kvar över mitt huvud som ett ask(?)moln. Det kommer att bli bättre utefter dagen. Men det kommer att påverka hela min dag.
Det är således extra viktigt att planera allt i minsta detalj idag så att jag kan känna mig säker inom dessa ramar.
Det är dagar som dessa då Asperger är ett fängelse med en mycket elak fångvaktare. Man får se upp.
Var sak har sin plats
Apr 20th
Foto: Chiot's Run flickr.com
Det är dagar som denna min Asperger gör sig påmind extra mycket. (tror jag)
Älsklingen är i Tyskland, bonussonen i skolan och Loppan är på dagis och det känns sååååå fel. “Mina människor” ska vara hemma helt enkelt. Eller i alla fall någon av dem.
Det känns tomt, tyst, och jag vet liksom inte riktigt vad jag ska ta mig för. Och kommer jag på något så blir det ändå inte gjort eftersom jag inte vet riktigt i vilken ände jag ska börja.
Längtar till de kommer hem så att ordningen återställs. Det spelar ingen roll om bonussonen sitter som uppslukad av datorn, Älsklingen slumrar i soffan och Loppan är i sin “atelje”. Dom är där. Dom är där dom ska vara. På sina platser.
Besatt…
Mar 31st
Jag är helt besatt av dessa tävlingar just nu. Kan det kallas specialintresse tro?
Har precis slutat ta en av mina mediciner helt och ögonen går i kors av ackomodationsstörningar vilket gör att jag blir yr och illamående av för hastiga rörelser eller då jag försöker se mig om och röra mig samtidigt.
Därför sitter jag och häckar en hel del vid datorn och försöker ta det lugnt. Egentligen hade jag velat vila, men jag får ingen ro.
Vem vet, kanske bär mitt tävlande frukt. En överraskning i brevlådan sitter aldrig fel.
Mer Temple Grandin
Mar 23rd
Strax efter att jag postat föregående inlägg innehållande videon med Temple Gradin fick jag länken till ännu en video på twitter från en kille vid namn Derek Farr och handle @dt_psu (PSU = Pennsylvania State University) Videon är ca en timme lång men gillade du den förra kommer du att tycka om denna med.
http://www.youtube.com/watch?v=zt_G7Zw5I8c
Jag tycker att det är otroligt intressant att lyssna på Temple Grandin när hon talar om autismspektrumstörningar.
Vill du ha ännu mer? Sök på Youtube.com efter Temple Grandin.
Det har även gjorts en film om Temple Grandin med Claire Danes i huvudrollen. Filmen har fått mycket bra kritik och hade premiär den 6 februari 2010 i USA. Filmen är producerad av HBO och har tydligen visats på Canal+. Min förhoppning är att filmen så småningom kommer att sändas på någon av de kanaler som jag har eftersom jag väldigt gärna skulle vilja se den.
Temple Grandin: The world needs all kinds of minds
Mar 23rd
Hos Jenny Ström hittade jag den här fantastiska TED-videon med Temple Grandin, en kvinna som fick sin autismdiagnos som barn. I videon berättar Temple Grandin om hur hon tänker i bilder och kan se, och lösa, problem som neurotypiska hjärnor kanske missar.
Temple Grandin anser att världen behöver fler visuella tänkare, mönstertänkare och verbala tänkare – “och alla sorters nördiga ungar”.
Videon är på engelska men man kan välja engelsk text om man tycker att det är lättare att hänga med då.
Videon kommer från TED och är licensierad under Creative Commons.
Läs gärna kommentarerna under videon här.
Gravid “light”
Feb 25th
Jag irriterar mig på att min läkare säger Asperger “light” om mitt tillstånd. I mina öron låter det illa. Som att det inte är på “riktigt”. Som om någon skulle säga att någon var gravid “light”.
Antingen är man gravid, eller så är man det inte. Antingen har man Aspergers syndrom, eller så har man det inte. Sedan kan symptomen visa sig mer eller mindre, eller så kan man må mer eller mindre dåligt av det, eller så kan man kompensera mer eller mindre bra.
Precis som man kan må mer eller mindre dåligt av att vara gravid, oavsett om det syns utanpå eller inte.
För att få diagnosen Aspergers måste man genomgå flera tester, och uppfylla många kriterier. Testerna utförs hos en psykolog, under flera besök, och sedan utvärderas testresultaten.
Av testerna att döma skulle jag nästan tro att fler “Aspies” slinker igenom testet, än att “icke Aspies” blir feldiagnosticerade. Och skulle någon få en aspergerdiagnos av misstag, så tror jag nästan att man kan garantera att ingen av dessa är neurotypiska utan lider av någon annan störning eller sjukdom. För det jag/vi upplever handlar inte om det där som alla känner av ibland. Vi känner av det hela tiden. Alltid. Och det går inte att bota eller medicinera bort.
Ju mer jag läser om Aspergers syndrom desto mer oroad blir jag över alla de fördomar som mäniskor har om Aspergers syndrom. Att alla “aspies” är som Rain man och kan räkna ut avancerade mattetal i huvudet, eller ser konstiga ut, eller är känslokalla och hänsysnlösa.
Utifrån mitt eget perspektiv skulle jag vilja påstå att “aspies” känner så otroligt mycket hela tiden att de måste “stänga av” känslorna ibland för att hjärnan inte ska koka över fullständigt.
För mig är det svårt att “läsa tankar” att alltid kunna räkna ut hur någon annan känner eller tänker, jag försöker verkligen, och det är det som gör mig så trött i sociala sammanhang. Man ska vara trevlig, hålla reda på alla oskrivna regler, lyssna, formulera sig rätt, stänga ute bruset från fläktar och andras samtal, helst titta på dem man talar med – saker som vanligtvis är självklart och går på automatik för andra, medan jag måste tänka och hålla reda på alla dessa saker. Inte konstigt att man då blir helt slut.
Man är inte heller “dum i huvudet” för att man har Aspergers syndrom. Tvärtom måste man ha medel, eller däröver, i IQ för att få diagnosen.
Twitter
Facebook
Recent Comments