Har nyligen sett kärlekskomedin Adam med Hugh Dancy och Rose Byrne i huvudrollerna. Filmen handlar om en kille med Asperger’s syndrom som får en ny granne i huset där han bor. En tjej såklart. De blir kära såklart… und so weiter…

Liksom i alla andra kärlekskomedier (och dramer för den delen) så måste det ju bli en massa förvecklingar innan filmen tar slut och man kan lägga tillbaks den i fodralet.

Jag ville se filmen då jag hört talas om den ganska mycket i asperger-sammanhang men blev ganska besviken. Filmens aspergerkaraktär verkade inte speciellt realistisk eller övertygande även om aspies inte är mer lika varandra än gemene man. Mycket kändes överdrivet och stereotypt och lite som “nu ska vi skriva er på näsan och berätta vad asperger är så att ni förstår”… Det blev fyrkantigt och trubbigt.

Filmen hade dessutom ett knasigt slut – och tycker att filmer ska ha ett bra slut.

Då tyckte jag mycket bättre om Crazy in Love (även kallad Mozart and the Whale. Det är också en kärlekshistoria, denna gången mellan två personer med Asperger’s syndrom som spelas av Josh Hartnett och Radha Mitchell.

I denna filmen kan jag känna igen mig själv ganska mycket i den kvinnliga karaktären och älskar hennes högljudda “Ha!” som även jag kan utbrista i obetänkta ögonblick   ;-)

Josh Hartnett sköter sig mycket bra i sin roll även om också denna rollkaraktär har blivit tilldelad en hel del “faktaruta i Aftonbladet-egenskaper”. Lite för enkelt, lite för överdrivet, men det är ändå en härlig film som jag vill rekommendera.

Som jag sade till en twitterkollega: De kan ju inte göra en film om aspies som döljer sitt handikapp alldeles för bra. Då skulle det ju bli en film om helt vanliga, neurotypiska, människor.

Trailer: Adam

Trailer: Crazy in Love aka Mozart and the Whale

Andra som bloggar om: , , , , , , ,