Det är något som är fel, som inte står rätt till…

Har åkt buss idag, men utan större intermezzon. Tanten med rullatorn och blod i ögat var visserligen på bussen men idag orerade hon mest om hur snälla alla busschaufförer är som sänker ner bussarna när hon ska på. (Positiva tanter är ändå bättre än negativa, även om de pratar för högt)

Alla andra busschaufförer är säkert idioter dock. Även om bussen inte skulle vara utrustad så att den går att sänka. (Jag litar helt enkelt inte på tanter)

Vid busshållplatsen utanför djävulens högborg kom en annan tant fram och frågade mig och jag ville ha en broschyr om moderaternas “lokala-ett-eller-annat”…

-Nej, verkligen inte! (Redan här laddade jag upp för tidernas avhyvling)
-Får jag bjuda barnet på en karamell då?
-Nej, hon är allergisk, men tack ändå.
-Då vill ni väl förstås inte ha en knapp att sätta på tröjan heller?
-Nej, det är helt riktigt. (Varpå jag gav henne “är-du-riktigt-dum-i-huvudet-blicken”)
-Då ska jag inte störa er mer…

Och så lallade hon iväg med sina jävla broschyrer.

Jag är sååå uttråkad, orkeslös, initiativlös, trött… Inget är liksom genuint kul just nu. På nätterna sover jag dåligt och vaknar alldeles för tidigt (04-snåret) och har skitsvårt för att somna om.

Det känns som att ingen begriper vad jag säger heller vilket inte bidrar till situationen ett smack, då jag hellre håller käften än försöker förklara, för jag orkar helt enkelt inte. Min toleransnivå är för tillfället körd i botten. Många bollar i luften är det inte ens tal om, jag kan knappt hantera en!

Jag skulle vilja säga “hjälp mig” men det är inte så enkelt när jag inte kan sätta fingret på vad jag vill ha hjälp med.