Värdelös

Jag mixtrade ju med mina mediciner för lite sedan. Eller mixtrade… Jag slutade med en medicin.

Med tanke på min aspergerdiagnos, och att asperger är ett tillstånd/handikapp, och inte en sjukdom som man kan bota med mediciner, så ville jag se hur jag skulle funka utan mediciner. Hur det var innan minns jag inte då jag har tagit tabletterna i 100 år av en helt annan anleding än den “riktiga”. Jag tänkte att eftersom jag nu vet vad som är “fel” så kanske något skulle klarna…

Jag trappade ner dem sakta, precis som man ska, men mådde ändå som om jag fått i mig råttgift i 14 dagar.

Nu är utsättningssymptomen borta men jag gråter, känner mig värdelös, tror inte att Älsklingen tycker om mig, att han faktiskt är trött på mig och att jag är en dålig mamma till min älskade lilla Loppa.

Till saken hör att Loppan av olika anledningar har extremt dålig tandstatus och har varit tvungen att dra ut två tänder. Hon har redan tidigare haft svår tandläkarskräck (med rätta) och har varit tvungen att gå i tandläkarskola.

Nu när hon äntligen fått sina tänder sanerade och byggt upp ett förtroende för tandläkarna trillar en av hennes plomber ut med tandvärk som följd. Hon hade tandvärk hela helgen och jag ringde tandläkaren så fort vi slog upp ögonen igår morse så att hon fick en akut tid. Då släpps bomben. Tanden är död, kan inte räddas, och måste dras ut.

Jag har skött hennes tänder, och undvikit att ge henne sötsaker. Saft och kex är t.ex bannlysta hemma hos oss och godis får man på lördagar med undantag av födelsedagskalas och liknande. Men jag känner mig ändå avskyvärd som inte kan skydda min goa unge från att utsättas för detta.

Det är inte rätt att en liten tjej på snart 6 år ska tvingas dra ut så många tänder, ha så ont och må så dåligt.

Och medan jag skriver detta dimper det ner ÄNNU ETT JÄVLA PROBLEM. Jag pallar inte… Jag vill bara lägga mig ner och försvinna.

Andra som bloggar om: depression, ork, värdelöshet