Första skolveckan avklarad

Loppans första vecka i skolan är avverkad och idag, som kronan på verket, har hon haft besök hemma av en klasskompis.

Det är underbart att se dem leka. Först ritade de, sedan spelade de lite spel på datorn och nu är de ute i sandlådan och härjar. Den lilla tjejen som Loppan nu hänger med är jättego och jag hoppas att de fortsätter vara kompisar.

Loppan har några andra skolkamrater som inte låter henne vara ifred utan närmast kväver henne med sin uppmärksamhet. De sitter nästan i Loppans knä, suger sig fast som små iglar och låter knappt några andra barn komma i närheten. Loppan förstår inte riktigt vad som händer och tycker det är jobbigt, samtidigt som hon vill vara kompis med alla. En knepig sits, men jag har sagt åt Loppan att be dem låta henne vara ifred när hon inte orkar med dem och att hon får säga till fröknarna om de inte lägger av.

Nu har det ju som sagt bara gått en vecka, men fortsätter det lär detta bli första punkten på kvartssamtalet, för de här barnen smittar dessutom av sig med sin dåliga attityd.

Det är fortfarande något fel på det som inte funkar

Borde kanske hitta ett bloggtema som passar bättre ihop med min iPhones förbaskade funktioner? Eller inte…

Just nu är jag inne i en period då få saker fungerar som jag vill. Känns som att jag går på ett minfält – vad som helst kan krascha närsomhelst. Lika bra att ligga lågt. Tur att Älsklingen tar det med ro.

WordPress/iPhone-ess sökes

Jag har wordpress-appen installerad på min iPhone och vill blogga från densamma men hur jag än vänder och vrider så blir bilderna som publiceras för stora. Jag vet att man kan gå in i koden innan man publicerar och ändra bildstorleken men det förtar hela spontaniteten med att blogga från telegonen. Det är uppenbarligen inget som går att ändra i appens inställningar – så nu undrar jag om någon känner till en plug-in eller ändring i t.ex CSS som kommer till rätta med problemet. Jag vill att det sker automagiskt!

Tack!

Friterad banan

Älsklingen är en fena i köket och aftonens efterrätt bestod av friterad banan, glass och nyplockade björnbär. Mums!

Gissa vad vi ska ha till glassen?

Det är något som är fel, som inte står rätt till…

Har åkt buss idag, men utan större intermezzon. Tanten med rullatorn och blod i ögat var visserligen på bussen men idag orerade hon mest om hur snälla alla busschaufförer är som sänker ner bussarna när hon ska på. (Positiva tanter är ändå bättre än negativa, även om de pratar för högt)

Alla andra busschaufförer är säkert idioter dock. Även om bussen inte skulle vara utrustad så att den går att sänka. (Jag litar helt enkelt inte på tanter)

Vid busshållplatsen utanför djävulens högborg kom en annan tant fram och frågade mig och jag ville ha en broschyr om moderaternas “lokala-ett-eller-annat”…

-Nej, verkligen inte! (Redan här laddade jag upp för tidernas avhyvling)
-Får jag bjuda barnet på en karamell då?
-Nej, hon är allergisk, men tack ändå.
-Då vill ni väl förstås inte ha en knapp att sätta på tröjan heller?
-Nej, det är helt riktigt. (Varpå jag gav henne “är-du-riktigt-dum-i-huvudet-blicken”)
-Då ska jag inte störa er mer…

Och så lallade hon iväg med sina jävla broschyrer.

Jag är sååå uttråkad, orkeslös, initiativlös, trött… Inget är liksom genuint kul just nu. På nätterna sover jag dåligt och vaknar alldeles för tidigt (04-snåret) och har skitsvårt för att somna om.

Det känns som att ingen begriper vad jag säger heller vilket inte bidrar till situationen ett smack, då jag hellre håller käften än försöker förklara, för jag orkar helt enkelt inte. Min toleransnivå är för tillfället körd i botten. Många bollar i luften är det inte ens tal om, jag kan knappt hantera en!

Jag skulle vilja säga “hjälp mig” men det är inte så enkelt när jag inte kan sätta fingret på vad jag vill ha hjälp med.

Bröstchock

Det är bara att konstatera, varenda bussresa jag företar mig skapar ett nytt trauma.

Idag stod jag på busshållplatsen och blev totalt utstirrad av ett par i 50+-års åldern. Kvinnan var, fyllig, minst sagt (tänk överjäst deg som väller över alla bredder och kanter) och var klädd i ett sladdrigt linne med spaghettiband. Under detta bar hon ingen bh och tyngdlagen var inte nådig.

Och där stod de, båda två, och blängde rakt på mig med zombieblickar. Jag sneglade tillbaka för att se om jag inbillade mig, men framför allt kvinnan vek inte med blicken en tum. Och då jag ogillar att titta folk i ögonen i största allmänhet, och idioter i synnerhet, så gav jag upp och låtsade vara fullt upptagen med mobilen.

Lyckligtvis hittade jag en plats på bussen där jag kunde sitta med ryggen åt och låtsas som att jag aldrig sett eländet.

Jag är långt ifrån felfri, men ibland tillåter jag mig faktiskt att undra vad fan det är för fel på vissa människor.

Blääää…

  • My latest tweets

    Follow me on Twitter!
  • bloglovin